Hjärtat glömmer inte.
Måndag och ny vecka. Idag efter jobbet mötte jag upp Anna Åberg och vi åkte till Mörby Centrum där det var dags att lyssna på en föreläsning jag sett framemot länge. Jenny Eriksson - när hon var 10 år drabbades hennes pappa av Alzheimers och hon berättade om sin resa från det att han fick diagnosen 2003 fram till att han gick bort 2009, och även tiden efteråt. Att plötsligt inse att ens pappa inte längre finns, att han är en annan person. Men inte förstå varför. Sorg och många frågor. Alzheimers vad är det? Stödet från kommunen/skolan till Jenny och hennes syskon har i princip varit obefintligt, detta beror till stor del på okunskap om demenssjukdomar och det vill hon ändra på. Sprida kunskapen om vad det innebär när ens förälder, mitt i livet, drabbas av en sjukdom som är både aggressiv och obotlig. Och det viktigaste, vad kan kommunen/skolan/samhället göra för att stötta. Inget "tycka synd om", utan istället bidra med de resurser som finns för att underlätta och stötta så mycket det bara går. Det var självklart en väldigt gripande historia, men den gav också mycket hopp. Den visar på att man kan ta sig upp ur något riktigt jobbigt, överleva och t.o.m vända det till något bra och hjälpa andra som tvingas gå igenom samma sak. Det jag tar med mig mest från kvällen är att "hjärtat glömmer inte". Även om sjukdomen drabbar hjärnan och bryter ner den, så kan den inte ta i från en det som finns i hjärtat, nämligen kärleken till sin förälder. Du är grym Jenny och det var så roligt att äntligen få lyssna på din historia och träffa dig! <3 Jenny har skrivit både diktsamling, bok, hon fotograferar och driver även en blogg. Kolla in den här.
Detta blev ju ett lite annorlunda ämne än vad jag brukar skriva om, men detta var vad som fanns i mitt huvud och mitt hjärta denna kväll så därför fick det bli så.
